Under många, många år var det hästen som gällde när virket och veden skulle köras hem från skogen. Likaså när åkern skulle plöjas på hösten och när höet skulle hämtas in på sommaren.

Men människan har alltid styrt utvecklingen framåt. Hon uppfann ångmaskinen och i dess följe kom dieselmotorn och snart stod det en traktor i var bondes uthus. Den arbetande hästen förpassades till hagen och hästens gamla sysslor sköttes nu om av stål och plåt kring flera hästkrafters motor. Men det fanns de som envist höll fast vid sin trotjänare och ensamma hästkraft så länge man orkade med sitt jordbruk.
Tomas Nimbs farfar var en av dessa. Långt in på 1970-talet höll han fast vid sin enda hästkraft. Traktorn ratades ända in i det sista.
- Han provade traktorn en gång men då välte hela lasset, skrattar Tomas.

Sålde ägg
Han minns sina barndomsår då han firade sina lov hemma hos farfar och farmor på deras gård utanför Tingsryd. De hade ett klassiskt jordbruk i liten skala. Det fanns några kor, höns, grisar och så hästen naturligtvis. Utan den hade inte gården kunnat drivas. Och till detta fanns det lite skogsmark.
- Jag fattar inte hur de redde ut det. Vad levde de egentligen på? funderar Tomas, som berättar att farfar och farmor sålde ägg och annat som gården producerade. Han körde även i skogen åt andra bönder och på så vis drog man in en liten slant till hushållet. Annars levde man på det som gården själv producerade.

Precis som hos farfar
Idag är det Tomas som för traditionerna vidare. Hans far däremot har svårt att förstå tjusningen med att använda en gammal välbeprövad metod.
- Det är väl så. Det hoppar över en generation.
Familjen Nimbs bor i Hårdehall, en liten by öster om Rugstorp i norra kommundelen. Familjen består av Tomas, Lonja och så barnen Adam sex år och Alva inte ens året fyllt. Hit flyttade familjen hösten 1997. "Torpet i Hårdehall" som de har valt att kalla sin lilla gård för. Här hittar man precis som hemma hos farfar på sin tid. Hästar, höns och får. Kaninen ligger och knaprar i sin bur. Hunden Akta hälsar vänligt och lägger sitt lilla huvud i knät, och blir lite kliad bakom örat.
Lukten från kaffet fyller det lilla gemytliga köket och saffransbullarna blir snart ett minne blott. En stunds vila efter allt slit i skogen var på sin plats.
Det finns något gediget och rejält över att jobba med häst i skogen.
- Min dröm är att kunna leva på det här, hoppas Tomas som förklarar att många skakar på huvudet när han berättar om sina idéer om att använda hästen i skogen. Men faktum är att allt fler inser fördelarna med hästen. Han tar sig fram i svår terräng, men framförallt skonas naturen.
- Jag har gått i skogen där man avverkade för ett tjugotal år sedan och det finns fortfarande så här djupa spår efter maskinerna, säger han och måttar en knapp meter över marken.

Bra vid vindfäll
Tomas förklarar att det är perfekt att använda hästen när man ska gå in och hämta enstaka träd. Träd som kanske ha blåst omkull eller om det ska gallras bort några enstaka träd.
- Utnyttjar man hästen kan många träd sparas då stora gator inte behöver huggas för att komma in med stora maskiner.
Ute i stallet står 12-åriga Latena och får också hon en välförtjänt rast efter släpat på åtskilliga stockar. Hon är av rasen Nordsvensk och är mindre om man jämför med Ardennerhästen som många förknippar som arbetshäst.
- Jag hade velat prova Ardenner också då min farfar hade det på sin gård.

Lite ivrig
Nordsvenska Latena är imponerande stark och drar med lätthet ut de stora granstockarna till vägen. Idag är hon lite ivrig och ville inte stå still för länge. Tomas får hålla henne hårt i tyglarna medan han kedjar fast stocken. Sonen Adam ger ett hjälpande handtag och ställer sig framme hos Latena och tar hennes tyglar. Snällt står hon och väntar tills det är dags att i en kraftansamling dra iväg stockarna. Tomas styr med van hand henne förbi björkarna och ut på öppen mark där stockarna läggs på hög för att sedan köras bort med vagnen. Vagnen som för övrigt har delar från den vagn som Tomas farfar använde sig av.
Ibland blir Latena lite ivrig och flyttar sig innan det är dags.
- Backa, backa, ptrooo.
Så står hon på plats igen och Tomas kopplar på stocken och sedan bär det ut på öppen mark igen.
Snart är stockarna förenade i en hög och kaffet väntar inne i torpet, och höet lockar inne i stallet.

Av: Henrik Martinsson
henrik.martinsson@ostrasmaland.se