Om mig och mina tankar kring HUND,
- och lite häst

Saknaden är stor efter Kelis 20150505

Nov 2010  Bilder till termer vi använder när vi pratar hund.

  
Klickerträning, shaping, instrumentell betingning, motivation, belöningssystem, fånga beteende, inlärningspsykologi och detta har ingenting med ledarskap att göra.

Varg, prägling, rangordning, trygghet/skygghet, anpassning, instrumentell betingning och
ledarskap -   

Okt 2010. Hörde någon säga att du som hundägare ska träna på att gå ut genom dörren före hunden för att få inkallning på hunden. Jag tänker... Hur menar man då? Sådan träning ger rutin och tillfällen där hunden lyssnar på sin förare. Kanske lite trygghet men framförallt regelbunden träning för den som annars inte tränar eller inte är konsekvent. Att lära in saker som trick är en sak att leva tillsammans kan vara en annan.

20100718Det är sommar, varmt och underbart!!!
Mina barn mår bra. Hundarna trivs. De vallar och badar nästan varje dag. Binya och jag går en  vallkurs. Den är mycket över förväntan med bra instruktör med mycket bra och tydlig struktur. Å jag är otroligt nöjd med min nya häst. Hon ä fantastiskast fin och trevlig.

Jag har funderat på det här med belöning då någon sa att om jag rusar fram och berömmer min hund förlorar jag mitt ledarskap. Om jag förlorar mitt ledarskap för att jag blir glad och glatt berömmer min hund kan jag fundera på om jag inte redan misslyckats på annat sätt t ex betett mig lågrangat och bråkat med min hund vilket inte ett alfa djur skulle göra. Om vi tittar på våra hundar så kan jag se min äldre tik som är högre i rang, bjuder ibland in till lek hos sin dotter. När den äldre tiken säjer ifrån vilket hon ibland gör ställer vi oss många gånger frågande, vad eller hur gjorde hon? Det syns väldigt tydligt på den yngre tiken att den äldre tiken sagt ifrån. Den yngre tiken är inte en vek tik däremot är hon väldigt signal säker. Jag tror bestämt att en trygg ”typ” alfaindivid kan bjuda på sig själv. Hundar är mycket barnsliga än vargar antar dessutom att det skiljer en hel del på olika individer bland hundar. Tyvärr gör vi människor det mer komplicerat för våra hundar och en del hundar får sig omedvetet från ägaren att agera ledare trots att inte rätt förutsättningar finns, vilket kan göra det hela väldigt jobbigt för alla parter i familjen. Det är ju långt ifrån alla som är skapte för att axla ett ledarskapsansvar.

Belöning kan vara att vi berömmer hunden med rösten, att vi klappar den, att vi leker med den, att vi ger den något gott att äta eller att den få göra något som den väldigt gärna vill göra. Först bör vi givetvis fundera på vilken belöning som är mest lågisk. Vill vi träna vår jakthund för jakten är givetvis att få känna på viltet t ex driva vilt rätt belöning för den träningen. Men vill jag lära min sällskapshund att följa viltspår som en vettig grej att kunna och hunden älskar bollar kan det fungera alldeles utmärkt att använda boll som belöning. På samma sätt kan din hund som hittar svamp åt dig få godis för det eller polisen hund som hittar försvunna personer eller narkotika får en bit brandslang att bära på som belöning. Vi måste helt enkelt använda det sunda förnuftet och fundera på vilket som kan vara rätt belöning för ett visst arbete och vad hunden gillar. Vill vi att hunden ska göra något den inte naturligt gillar bör vi ta reda på vad den gillar bäst och använda det. Men vill vi att hunden ska utföra något den själv vill ska vi givet vis inte krångla till det och gå över ån efter vatten. Har vi t ex en vallhund som vill valla och som vi vill valla med är givetvis vallningen belöningen. Beröm behövs ändå för att t ex göra tydligt hur vi vill att hunden ska valla.

20100125 Nytt gott år…ska det bli för mig på både hund och hästfronten.

Förutom att jag ska satsa på hundarna och inte minst Binya då det gäller vallningen så ska jag satsa på mitt eget hästintresse. Jag har köpt mig en egen häst som kommer med en lastbil vilken dag som helst. Inte en häst för barnen skull, inte en häst som är till för Tomas verksamhet utan en häst till mig. Det är 14 år sedan Greatan kom till oss som min häst. Hon är nu 22 år och har haft muskelproblem i flera år. Hon fick föl för tre år sedan och med facit i hand tog det hårt på henne. Hon är min vän och trotjänare och kommer att gå på vår gård så långe hon lever. Men nu när barnen klara sig hjälpligt känner jag att nu vill jag också ha en häst att satsa på. Jag vill använda den kunskap jag samlat på mig. Jobba för det jag tror på och förena nytta med nöje med allt vi har på vår gård. Inte anpassa och begränsa mig utan anpassa hästen och utveckla hästen och mig. Hästen jag bestämt mig för att satsa på heter Qulan (kanske får hon ett smeknamn). Kanske har vi bättre odds än vad Greatan och jag hade.  Vad jag visste om Greatan när hon kom hem var att hon blev väldigt rädd, hade svårt att släppa det och att hon lätt höll en mansvikt i munnen. Detta är inget Qulan ska ha med sig. Då 1996, gick jag med på att använda säkerhetsväst och martingall nu 2010, tänker jag inte införskaffa sådant. Under Qulans utbildning ska jag inte bara undervisa henne utan handleda henne tills hon förstår och lyssnar och vi kan mötas. Och vi ska ta en massa tid på oss. Det känns spännande.

20091027 Har en ny vecka framför mig med nya utmaningar. Jag ska bland annat hjälpa de nya eleverna med sina hundar. Att lära ut metoder  är en sak men att förklara allt som sker är en annan.

Om jag är en ”goda aktivitetsledaren”… 
- Jag funderar vidare på det här med ledarskap i djurens värld hos människorna…

Om jag är säker på och har erfarenhet av vallning med hundar, eftersök, jakt med drivande hundar eller bruksarbete så beter jag mig på ett säkert sätt utifrån all den erfarenhet jag bär med mig och blir trygg med, vilket hunden känner och därför ser mig som en säker och trygg ledare som vet hur arbetet ska gå till. Den här sortens hundförare med ett gott ledarskap kallar jag nu ”god aktivitetsledare” för att enklare förklara det här med olika typer av bra ledaregenskaper hos hundförare.  Det här ledarskapet kan jag kanske inte uppnå om jag själv är ny och oerfaren när det gäller dessa aktiviteter. Då kan jag istället ge hunden ett tryggt ledarskap genom att förhålla mig som en god ledare i andra sammanhang till exempel i hunden och mitt vardagliga liv utanför det aktuella arbetet. Vilket är ett måste om jag inte har någon erfarenhet alls av att arbeta med hundar. Samma sak gäller givetvis även hästhållning. Har jag mycket erfarenhet av ett slags arbete till exempel att hoppa högt med hästar är jag kanske inte lika säker och trygg att följa om jag tänker valla kor med min häst eller tvärtom. Jag kan då inte använda mig av den trygghet jag för hästen över ett högt hinder för att valla kor. Jag blir kanske helt grön och osäker i sadeln inför den här nya arbetsuppgiften, vilket hästen jag sitter på känner. På samma vis blir det då jag skaffar mig en annan hund för ett nytt arbete som jag inte själv är trygg i. På så vis kanske hela mitt nya hundhavande blir mycket svårare än vad jag trott trots att jag ansåg mig vara en mycket god och kunnig hundförare innan. Tillbaka till ”god aktivitetsledare”: För att en tränare/ledare ska få ett OS ekipage till medalj eller för att en sångpedagog med flera ska hjälpa fram en sångare att bli känd och erkänd krävs inte bara en bra och erfaren ledare. Då kräv det givetvis också ett bra att ämne att arbeta med, en person med rätt förutsättningar. Så är det givetvis också med våra hundar och det har alla duktiga hundförare förstått. Men så finns det hundägare som inte har så mycket erfarenhet och kunskap men får den rätta hunden det vill säga det rätta ämnet, till exempel en hund som är väldigt duktig på att valla, gå efter vilt, driver mycket bra eller är lättlärd och spårsäker och passar just sin ägare (mjuk/tuff/framåt/förarvillig…). Den här hundföraren är då inte den ”goda aktivitetsledaren” men har goda chanser att bli det allt eftersom om viljan finns att utvecklas och lära mer.

Om jag är en ”goda aktivitetsledaren”  är jag alltså en trygg ledare så långe jag sysslar med det jag känner mig trygg med och säker på. Då behöver jag kanske inte bry mig om att ge hunden ett tryggt ledarskap i andra sammanhang till exempel i hunden och mitt vardagliga liv utanför det aktuella arbetet. Tänkt, visst minns du en bra fotbollsledare, hockeyledare eller ridlärare eller annan ledare som du ser upp till som en god ledare. Tänk dig sen en bra fotbollsledare som på grund av sina goda ledaregenskaper blir utnämnd till att leda ett ridläger. Kan vi då vara säkra på att ridlägret får en bra ledare? Är en bra industrichef en garanterat bra chef inom vården? Nä, en ”god aktivitetsledare” är alltså inte självklart en bra ledare utanför sitt arbetsområde. Det vill säga en bra vallhundsförare är inte självklart en bra brukshundsförare och tvärtom. Så precis som chefer kan gå chefsutbildning för att bli bättre chef och föräldrar kan gå föräldrarutbildning så borde hundägare också kunna gå hundägarutbildning. - Inte för att lära sig om skötsel, inkallning och aktivering utan också om hur jag kan förhålla mig till min hund för att hunden ska må bra och känna sig trygg med mig. Samma sak borde också finnas och finns i all större utsträckning när det gäller hästhållning.

_______________________________________________________________________________
 

20090802 (Den här sidan börjar likna en blogg fast det inte är det.... Eller så börjar det se ut som om jag tänker recensera böcker här.... Strunt i det, det handlar fortfarande om mina tankar...)

"Hemmagjorda teorier" (- en stulen rubrik)

Givetvis har jag läst (det mesta i) boken Lydnadsträning i teori och praktik av Cecilie Köste och Morten Egtvedt. Jag har ju knappast något val. Förts och främst är jag nyfiken på allt som skrivs om beteende och inlärning med djur och så måste jag ju bara veta vad det är mina elever läser. Å boken är ju enastående - tänk  att få så mycket i en och samma bok. Men det absolut bästa med den här boken är att författarna utgår ifrån beteendevetenskap och inlärningspsykologi som är väl utvecklat och etablerat idag. Citat ur boken:

"Det finns många duktiga , självlärda hundmänniskor. Många av dessa har utvecklat sina egna begrepp och förklaringsmodeller .Vi säger inte att sådana egenutvecklade teorier är oanvändbara - tvärtom. Det är dock ett faktum att beteende och inlärning är ett mycket väletablerat fackområde. Mycket av kunskapen som hundägare behöver finns redan i en betydligt mer precis form än vad man kan hitta i vanliga hundböcker, som ofta är präglade av sådana egenutvecklade teorier.
Det pratiska handlaget med hund är dock en förutsättning för att lyckas. Detta är något man bara kan utveckla genom praktiskt arbete med hund. Men en grundläggande teoretisk förståelse för "tyngdlagarna" kan göra vägen enklare och kortare. För beteende och inlärning har faktiskt regler som är lika allmängiltiga som tyngdkraften och andra fysiska lagar."

Det här textstycket passar lika bra i hästsammanhang om vi bara byter ut hundmänniskor till hästmänniskor, hundägare till hästägare och så vidare.

Valpar!!!

Min Binya! -Det var mycket länge sedan jag hade valp sist!

Binya 090609

Här ligger jag med en av de valpar som jag ska ta med hem en dag....

Kelis och hennes valpar!!!

4 maj 2009 födde hon sina valpar, tre tikar

och tre hanar, tre svarta och tre bruna!

Här är mamma Kelis och pappa Tazz

________________________________________________________________________

Jag vill likna det som mina hundar gör och gjort genom åren som jag kallar "fråga om lov" med skvallerträning. Det går ut på att de tittar på eller mot vittring av vilt, andra hundar, soffan eller en katt och sedan på mig för att få svar och belöning. Men då jag lyssnat på Eva Bodfält när hon berättar om skvallerträning insåg jag hur mycket mer man kan uppnå med hjälp av den här utvecklade träningsmetoden. Så jag hänvisar helt enkelt till hennes bok Kontaktkontraktet och lyssna gärna på hennes föreläsning om skvaller om tillfälle ges.

__________________________________________________________________________________________________

Det är 2009, det är vår solen skiner och jag kan inte låta bli att tänka på...  
... uttalande om ledarskap...

Ledarskap eller inte?
- Vad är ett ledarskap??   Är ledarskap något fult?
Frågorna kan bli många likt rubriken här. Man kan tycka synd om alla nya hundägare som möter de olika metoderna som finns ute i hundvärlden. Ibland kan det säkert kännas som om alla tycker olika och ibland kanske som om de flesta menar samma sak. Ledarskap eller inte är något som det talas om återkommande, ibland med ganska heta känslor.
 

1. Då vi diskutera ledarskap eller inte bör vi först vara överens om vilket ledarskap vi talar om.  För den som inte känner till att det finns olika typer av ledarskap vill jag här bara kort ta upp några exempel på olika typer av ledarskap. Först ska tilläggas att ett ledarskap är något som av naturliga skäl kan se olika ut utifrån behov och förutsättning och därmed också ställa olika krav. Mognad och kunskap är också några viktiga ingredienser som spelar roll för hur ett ledarskap ser ut. Ledarskap kan inte ställas synonymt med att någon utöva makt över andra. En auktoritär ledare som det oftast tycks handla när de som menar att ledarskap är fel och elakt att ha i relationen med hundar, är den ända typen av ledare som har behov av att visa sin makt och ha kontroll. En sådan ledare är väldigt intolerant mot andra och förmedlar ingen säkerhet eller trygghet till övriga i gruppen, flocken eller familjen. (Vill här understryka att en person med auktoritet är en person med anseende som vi har förtroende för – alltså inte samma sak som en auktoritär ledare.) I en grupp med en eftergiven ledare som inte verkar bryr sig så mycket om vad som händer uppstår ofta aggressivitet och frustration bland de övriga. Den här ledaren vågar inte gå in och styra upp ordning utan här gäller det att alla som vill ha något får slåss för det. Det här ger heller inte någon trygghet, inte heller någon att lita på. En naturligt bra ledare är lik en idealledare som agerar grupporienterat det vill säga ger (eller delegerar) de övriga i gruppen, flocken eller familjen olika ansvarsuppgifter som  resulterar i ett engagemang hos samtliga. Var och en får en uppgift vilket leder till ömsesidigt behov samt en god trygghet. Den här typen av ledaren sprider en känsla av säkerhet som gör det möjligt för gruppen att känna frihet.
    

2. Om vi utger oss som professionella i hundars beteende bör vi utgå från att de flesta människorna i dagens upplysta samhälle är medvetna om att de finns olika typer av ledarskap. Vi bör också uppmuntra hundägare till att agera på ett säkert sätt som känns bekvämt för var och en som kan resulterar i trygghet hos hunden. Varför inte föregå med gott exempel då hundägare lär sig något nytt.  Bästa boktipset jag kan ge när det gäller inlärning är boken Skjut inte hunden.  
       ”Som nydanande beteendevetare och dynamisk djurtränare är Karen Pryor en  
         kraftfull förespråkare av principerna för positiv förstärkning och deras användning
         i ny inlärning. Här kommer hemligheterna med att förändra beteendet hos
         sällskapdjur, barn - till och med dig själv - utan att skrika, hota, tvinga, bestraffa
         skuldbelasta... eller skjuta hunden.”.
    

3. I ledarskapsdiskussionerna påstås hunden ofta vara ett djur som inte har så mycket med vargen att göra. Våra hundar är djur skapade genom lång tids domesticering ursprungligen från vargar. Vi avlar på olika egenskaper och utseende för att behaga våra behov och önskemål och har på så vis bland annat fått fram olika raser. Raser med olika beteende där det sedan visat sig att det kan skilja mer mellan olika individer inom en ras. En del har mer av sitt ursprungsbeteende liknande vargens kvar, andra mycket mindre. Hur mycket ska vi då generellt bortse från hundens ursprungsbeteende och flockbeteende?

Som valpköpare behöver vi givetvis känna oss trygga i hur vi ska agera med våra hundar och då räcker det inte med att vi vänder oss till personer som är fantastiskt duktig med hundar. Personen/hjälparen måste också kunna förklara så att vi förstår och dessutom kunna se hur jag som hundägare fungerar – inte bara min hund! Om det nu funnits en enda universal metod för alla människor som vill fostra den optimala hunden som ska passa alla, klar alla typer av arbeten och funka enligt mänskligt mått i vårt samhälle, ja i så fall visste vi också hur vi lär alla barn läsa och skriva innan de lämna grundskolan. Däremot måste vi hitta former och förklaringsmodeller som gör hundträningen begriplig och passande för hund och förare i aktuella sammanhang för de krav och behov som finns just där vi ska hjälpa hundägare med sina hundar. Vi bör vara medvetna om att bland både människor och hundar finns det alltid informella ledare om vi så vill eller inte.

 Vi befinner oss i en spännande tid då forskning kring hundens beteende har börjat ta fart. (Psykologin som är en tämligen ung vetenskap och ansågs vara en inriktning inom filosofi och blev en egen vetenskap så sent som slutet av 1800-talet.) Etologin som egen vetenskap kom först under 1950-talet och just etologiska studier av hund ökade markant under senare delen av 1900-talet. Jag gör nu en reflektion över hur fort utveckling kan gå. Vi har alltså inte särskilt länge haft så mycket vetenskapliga kunskaper om hundars beteende. Den vetenskap som finns har vi ännu inte hunnit sprida ut bland alla hundägare (som dessutom ständigt ökar i antal). Men vi har däremot hunnit i kapp med att göra våra hundar till hjälplösa individer genom ostimulerande inomhusaktiviteter, skönhetsinriktade behandlingar och avelsarbete, hälsofarlig kost och livsstil så som vi gör med oss själva. Det vill säga vi bryr oss inte om ny vetenskap utan kör på från den ena ytterligheten (inte ha tillgång till vetenskaplig kunskap) till den andra (inte vill kännas vid befintlig vetenskaplig kunskap).

 Tänk, kanske har du ett "gott" ledarskap när:
    * hunden frågar dig om den får äta upp ditt godis...
       * hunden frågar dig om den får sticka iväg och leka med en annan hund...
       * hunden frågar dig om den får gå upp i din säng med leriga tassar...
       * hunden frågar dig om den får jaga din katt... och accepterar ett nej
       * du inte behöver skrika åt din hund eller bli arg på den mest hela tiden

_____________________________________________________________________________________

Här är lite om mig och mina tankar kring hund och lite häst.
(Text från 2000-2006 men jag har lagt till lite nya bilder)

Hundägares och hundars problem
Många hundägare som idag har bekymmer av något slag har oftast inte skaffat hund för att de i första hand behöver den till något speciellt. Outtalade och i bland kanske till och med omedvetna anledningar finns och ofta finns en (eller flera) bra uttalad anledning till införskaffandet av hunden. Men många gånger skulle hundägaren till stor del klara sig bra utan hunden, ibland skulle tillvaron till och med bli mindre komplicerad och arbetsam.  Trots det är hunden älskad och betydelsefull i de flesta familjerna. Hundägarens problem bottnar dock ofta i att hunden behöver en passande uppgift och en flockledare som skapar trygghet.
Många hundar  som idag har bekymmer eller problem av något slag har fått alldeles  för mycket ansvar helt omedvetet av hundägaren. Vilket sker på grund av att hundägaren inte förstår hur hunden upplever deras förhållande.

Vargar?

Ett problem som ibland uppstår för både hundägare och hundar är då en annan "hundmänniska" lyckats bra med sin eller sina hundar, brinner för sitt hundintresse och tror sig hittat den rätta metoden för all hundträning d v s för alla hundägare vem det än är och vad hon/han än har för individ till hund. Om det vore så enkelt skulle vi till exempel inte längre diskutera vilken skola i hundsammanhang  som är den rätta, eller hur våra grundskolor ska jobba och hur undervisningen ska se ut så att alla kan läsa när de lämnar årskurs nio. Vi föds med olika förutsättningar, växer upp med olika förutsättningar  och lär utifrån olika förutsättningar på olika vis.

Ett citat
..... "Men ju djupare vi tränger in i ämnet, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet." Det här är ett citat (från boken Etologi och dressyrlära för hundägare av Erik Wilsson Hundskolan i Sollefteå AB) som jag återkommer till om och om igen då jag arbetar med hundar, med mina hästar eller med människor.

Hund?   Varg?

Min hundhistoria
Med en Tibetansk terrier som kallades Joffe började jag mitt hundliv i Svenska Brukshundsklubben 1982 . På den tiden fick man möta en och annan "gammal räv" och orden löd "framåt marsch, höger om marsch eller avdelning halt" medan hussar och mattar försökte gå fint med sina hundar på en snygg linje genom att rycka i en kedja eller locka och pocka.  På en annan plan kunde man  se de med brukshundar (ofta schäfer) som tränade. Där var det tystare, mer koncentrerat och ingen vågade störa dem. Här blev jag fast. Trots att min hund envisades med att bada i diken och annat som inte var tänkt under kurstillfällena. Tack vare en bra och skicklig instruktör gav jag inte upp utan bet ihop och tog alla incidenter som en lärdom. Exakt vad jag fastnade för vet jag inte men vargens och hundens   beteende fascinerade mig  och gör fortfarande. Tänk att ett rovdjur som hunden föds med olika förutsättningar både vad det beträffar sådant som är ärftligt/medfött och det som hör den sociala miljön till. Socialiseras i sin flock och i ett modernt samhälle och mer eller mindre naturligt klarar att ingår i vår familjekonstruktion / flock/grupp. Det tog inte många år förrän jag stod på planen som den lokala klubbens yngsta instruktör, med två hundar i kopplet och ännu inte kör-korts-gammal ... 
På den här tiden var det ännu inte fult att prata om ledarskap. Jag försökte lära mig så mycket jag bara kunde bland alla mjuka och hårda metoder som praktiserades. Fler hundar och nya metodiker fyllde snart min vardag och jag insåg att  det fanns så mycket mer att lära sig vilket blev min stimulans att fortsätta trots de blygsamma tävlingsresultat jag lyckades uppnå.

Tävling har varit viktigt för min egen utveckling men arbetet som instruktör har varit mer meningsfullt och mer lärorikt. Min största drivkraft har varit att hjälpa den vanliga hundägaren som många gånger inte har den lättaste hunden. - Att uppmuntra och få visa att den hunden har fantastiska egenskaper och talanger även om det inte alltid syns på en appellplan.
Som instruktör jobbar man inte bara med hundar. Jag vill påstå att man främst jobbar med människor. Precis som hundens beteende intresserar mig intresserar mig människans beteende. Vi föds med olika förutsättningar både vad det beträffar sådant som är ärftligt/medfött och det som hör den sociala miljön till. Vi socialiseras i vår familj och sekundära institutioner som finns i ett modernt samhälle och mer eller mindre naturligt klarar vi att ta in en hund i vår familjekonstruktion / flock/grupp. Jag har sedan studera beteendevetenskap och försökt lära mig så mycket som möjligt om hur individer påverkar varandra.

Att möta hundar
Möta hundar är som att möta människor - det är alltid lika spännande eftersom vi alla är olika. (Om jag är mindre nyfiken på en individ jag möter beror det sällan på den jag möter utan på att jag har annat i huvudet eller helt enkelt är trött, vilket man blir då det varit ”mycket”. Däremot ”hoppar” jag gärna inte på vare sig människor eller hundar. Alla har vi rätt att hålla avstånd om vi vill.) Varken människor eller hundar kan placeras i fack utifrån att vi tillhör en folkgrupp eller någon slags ras. Till exempel kan en riktig asfaltsbubbla vara en riktigt duktig jägare medan en jägares son på landsbygden inte ens är intresserad av jakt (han är kanske inte motiverad att ens försöka prova på det där med jakt). Givetvis är det motsatta vanligast. Likaså är till exempel inte alltid en drever den perfekta jakthunden bara för att den är en drever trots att en drever i regel fungerar bra som jakthund.

Trots mina många jämförelser mellan människor och hundar påstår jag inte att människor och hundar pratar samma språk eller tänker på samma sätt. Människor och hundar är olika arter som lever utifrån väldigt skilda instinkter.

I Sverige är Svenska brukshundsklubben och Svenska kennelklubben ovärderliga organisationer, men därmed är deras verksamheter inte de ända som finns att tillgå och inte heller alltid det rätta för alla hundägare. Som vi alla vet skaffar en del människor rätt partner medan andra träffar fel. Det är på samma sätt när människor skaffar sällskapsdjur (men då kanske något mindre komplicerat). Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Ta till exempel den svarta hingsten. Vem har inte en liten dröm om att ha en svart arabhingst springande lydigt på en strand med lagom vågor och en vacker soluppgång?  Hur många skulle bli lyckliga om de skaffade en temperamentsfull arabhingst och begav sig till havet med den? ..Just det en del människor trivs bättre med en skogstur på en brun, lugn och trygg vallack. Alla är vi olika, en del vill jobba och jobba andra vill göra så lite som möjligt. En del vill bli kändisar andra doldisar. En del trivs med stadens puls andra med skogens fågelsång. En del trivs bäst inne i värmen andra ute i den friska och svala luften, människor som hundar. En del kan lära sig uppskatta något annat också och en del trivs var som helst bara de får vara med dem som de älskar eller känner sig trygg med. Så har vi skillnader som att en del är mer nyfikna än andra och så vidare och så vidare… Med det här resonemanget kan vi lättare förstå att till exempel brukshundsklubben inte passar alla ekipage. Även om hunden är av brukshundsras är kanske husse eller matte mer intresserad av draghundssport, stadspromenader eller kantarellsök. Som instruktör på Brukshundsklubben är det inte heller alltid så lätt att räcka till för alla kursdeltagare i stora grupper då de ofta har olika problem att tampas med. Uppgiften är ändå väldigt rolig trots att jag många gånger hjälpte kursdeltagare extra på annan tid. Jag vill påstå att det är här någonstans man kan hitta anledningen till att mitt arbete utanför Brukshundsklubben har vuxit fram. Under åren har jag sett genomgående mönster på de vanligaste problemen (som utvecklats i ett modernt samhälle, precis som i  barnuppfostran, ungdomars problem och mycket annat). Jag har helt enkelt kommit att hjälpa hundägare med relationen till sin hund. Då en förening eller organisation bygger på enskilda individers kompetens är det alltid lika svårt att veta vad den lokala organisationen har att erbjuda.

Jag har också ett eget citat från en av alla mina anteckningar som jag brukar göra för att komma ihåg eller försöka utveckla till något konstruktivt. Hur som helst citatet lyder så här: ”Ju mindre hotad människan är ju lättare har hon att vara ödmjuk inför andra.” Om det är så, vilket jag är ganska övertygad om, så innebär det att människor som är riktigt duktiga på sin sak är också ödmjuka och medvetna att om att ju djupare vi tränger in i ämnet, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet.

Hästar
Hästar har fascinerat mig hela mitt liv - tidigare än hundar. Men då jag som vuxen mötte en häst insåg jag att jag inte visste mycket om detta flyktdjurs beteende. Då jag och min man 1996 skaffade häst beslöt jag mig för att söka kunskap om hästens beteende. Och här precis som i hundvärlden finns det många olika teorier och metodiker. Men jag har haft tur och sökt den här kunskapen i en tid då intresset för hästens beteende har ökat, inte minst i Sverige.
Och åter till det inledande citatet som stämmer så bra!

Hur ser då mitt förhållande till hästar ut och allt som kretsar kring dessa djur?
- Jo, jag lär mig ständigt nya saker kring hästhållning, ridning och körning. Det handlar om hästars beteende, fysik och inte minst om mig själv. Tomas och mina hästkunskaper då vi tog hem vår  första gemensamt införskaffade häst kom främst från bruks- och draghästar. Tomas är uppvuxen med helger och lov hos sin farmor och farfar som brukade sin gård enbart med ardennerhäst. Under tonåren hände det också att han umgicks med vanliga ridhästar. Bortsett från alla ridturer på Ponyhof och lite lektioner på ridskola kom mina kunskaper från tiden hos en hästhandlare som främst handlade med nordsvenska hästar. Efter 14 års hästuppehåll provade jag på traditionell svensk ridskola, men det kändes inte rätt. Testade sedan islandshästridning (inte bara tur"åkning") och hoppet att finna alternativa hästhanteringar väcktes till liv. Ridningen för mig idag är en slags terapi med syfte att jobba hästarna i rätt form och nå ett välbefinnande för både hästarna och mig själv, både fysiskt och psykiskt. Målet är Akademisk ridning som för mig handlar om harmoni som är vacker och naturlig och om kunskap, inte knep eller bruksanvisningar för olika metoder. Det är en kunskap du måste studera likväl du studerar beteendevetenskap. Jag vill kalla det här en filosofi som studerar de grundläggande villkoren för hästhållning och ridning. Vilket också ger en tryggare tillvaro för hästen och säkrare tillvaro för människan i samvaro med hästar.